Santa Cruz och en himla massa mer....
Man skulle kunna säga att jag under den första veckan lärt mig minst 2 saker. Man kan tröttna liiite på sjölejonen, hur söta och nyfikna de än är, vill jag hellre se 1 sköldpaddor än 20 sjölejon. Min lillebror säger att jag är en ”resesnobb”, att jag nu bara jämför allt med tidigare resor. Må så vara, men sköldpaddor är ju faktiskt sköldpaddor.
Den andra saken jag hunnit lära mig är att familjen Hagbos inlärda solskydd inte riktigt fungerar som det brukar nu så här nära ekvatorn. Kan inte alls hitta någon annan anledning till att vi alla ser ut som skära grisar allihopa än att det skulle vara ekvatorns fel….
Efter 3 hela dagar på Isla Santa Cruz har vi hunnit med en del utflykter. Min far var inte helt nöjd med den första som tog oss till ön Floreana. 2 timmar på en liten, skumpig båt med x antal andra turister där vi alla satt som packade sillar och mådde illa var inte riktigt hans ide´av semester. Själv kom jag rätt snabbt in i ”sydamerika” igen (passa er där hemma – toalettpappret kommer slängas i papperskorgar i ca 1 månad framåt!) och tyckte väl inte saker och ting var riktigt så illa som han ville få dem att framstå som, men kanske att jag också har haft roligare resor. Snorklingen runt ön Floreana höll tom jag med om att den inte var den mest imponerande. Men likväl hittade ett sjölejon oss och lekte ett litet tag innan han simmade vidare mot andra mer ”spännande” äventyr (ellerhur!). Guiden (som talade så riktig spansk-engelska och blandade orden lite hejvilt) tog oss sedan på en liten tur upp i höglandet och vi besökte de x antal landsköldpaddor som bebodde ön. Floreanas sköldpaddor var dock rätt bortskämda och blev matade ofta av lokalbefolkningen vilket vi alla var överens om gjorde att de knappt borde få kallas ”semi-wild” som det påstods…

En inte så vild sköldpadda, i dubbel bemärkelse

Vaktar man så vaktar man...

Gott om pelikaner
Dagen efter hoppade vi på en betydligt större båt, mer i min fars smak och besökte nästa snorklingspunkt som inte bara bjöd på en massa färgglada fiskar utan även en white-tip reef shark. Tja, det var ju inte helt
fy skam får man lov att säga! Ön South Plaza som vi sedan hoppade i land på var en sö som beboddes av ett stort antal sjölejon, ännu större antal land- och vattenleguaner (heter det så på svenska tro??) och vi bjöds på en helt fantastisk fisk- lunch, och hade dessutom en guide som kunde en spansk kärlekssång om en flicka vid namn Jenny – det är bättre än hemma!!
fy skam får man lov att säga! Ön South Plaza som vi sedan hoppade i land på var en sö som beboddes av ett stort antal sjölejon, ännu större antal land- och vattenleguaner (heter det så på svenska tro??) och vi bjöds på en helt fantastisk fisk- lunch, och hade dessutom en guide som kunde en spansk kärlekssång om en flicka vid namn Jenny – det är bättre än hemma!!




Dag 3, tja det är ju synd att säga att variationen är stor, så tro det eller ej, vi hoppade faktiskt på en tredje båt och såg faktiskt ännu mer sjölejon!!! En s.k. ”baytour” runt Santa Cruz där snorklingen bjöd på starka strömmar, grunt vatten, fiskar i mängder, en rocka som inte verkade vilja motionera den närmsta tiden och dessutom en mycket avslappnad havssköldpadda som simmade rundor, eller i alla fall för dem som hoppade i (3/4 av familjen Hagbo tyckte nämligen vattnet var för kallt och valde att stanna kvar på den torra båten!).

En helt vanlig söndagsmorgon hos familjen Gudiol/Hagbo
Eftersom min mor och far var så imponerade av den lite större båten som tog oss till South Plaza (ja, även jag tyckte det var rätt skönt att sitta på en ordentlig båt) så bestämde vi oss för att David och hans kollegor skulle få äran att ta med oss även dag 4. Denna gången till North Seymor där min mor hade hört (av David såklart) att där fanns mängder med ”blå-fotade Boobies” (ja, det blev en direkt översättning från engelska, har ingen aning om vad de heter egentligen).

Blåfoten
Och glad blev hon för det kryllade av både dem, stora som små. Här låg hanarna och skyddade ägg och småfåglar medans som guiden uttryckte det ”honan var ute och fiskade eller vilade eller vad hon just då kände för”. Underbart.

En stackare som inte riktigt lyckades "blåsa upp sig" lika mycket som många andra...
Det kryllade även av vad de här kallar för ”Frigatebird” som är så där roliga att hanen blåser upp en stor röd säck på maken för att imponera på kvinnan och hon väljer sedan lämplig partner, ytterligare ett fantastiskt system som borde utvecklas mer hemma… Nu bär det av till nästa ö, se om den är nåt att hänga i julgranen då ;)

Godnatt.....