2 månader senare...
.....skulle jag vilja säga att jag fortfarande inte riktigt fattat att jag har en dotter. Tyvärr är det väl så att Emilia ganska ofta är rätt bra på att påminna mig. Högt och ljudligt, det är inte tillräckligt bra om det inte är högre än allt annat. Tydligen skall den biten komma från mig om man får tro min sambo....
Många kvällar sitter man i soffan och undrar hur detta egentligen ska gå, hur ska man klara en endaste timme till, men likväl så går timmarna och ett litet leende tittar fram och man smälter igen.
Tack och lov är ju Jacob hemma och kan avlasta en hel del, vilket är guld värt!
Förövrigt växer donnan så det knakar! 5444g 9 veckor gammal, 59 cm lång. Över medel på samtliga kurvor, jo tjena.... Livet har blivit lite bättre för henne när mjölken seponerats; magen kniper inte lika ofta vilket är underbart, men mamman längtar tills den dag hon får äta mjölk igen - då kommer hon trycka i sig en 200g mjölkchoklad till lunch.... eller kanske en "helnöt"... mmmmm
Härom kvällen fick mamman dessutom bege sig ut på galej... 5 timmar spenderade hon på restaurang med sina fantastiska arbetskamrater. Med mascara, "riktig" BH, en liten klack på skorna var det nästan så det kändes som om hon var sitt gamla jag - i ungefär 3 timmar, sedan började tankarna flyga runder, sms skickades hem o.s.v. Efter att hon dessutom fått i sig ett glas vin insåg hon vid 22.30 att det var dags att gå hem till lillan och se så pappa hade skött sig ordentligt (klart han hade). Men 5 timmar var klart godkänt!!!
