Jenny Hagbo

Finns väldigt mycket som kan skrivas och sägas, kanske inte så mycket vettigt dock... .

Mor, nu har våren kommit mor!

Publicerad 2014-03-11 21:28:24 i Allmänt,

Hoppgungan är stora favoriten här hemma för tillfället.
Unga damen kan stundtals tänka sig att ligga på magen nu förtiden och snurrar mer och mer ofta fram och tillbaka själv. Men det där med att krypa verkar inte vara något för denna donna!
Det finns så oerhört mycket spännande att titta på (och att stoppa i munnen).
Denna dam sover numer hela nätterna, i alla de olika positioner. Vaknar runt 5.30 för att göra sig hörd och för att föräldrarna skall leta upp nappen (som kan vara gömd precis vart som helst) och sover sedan nån timme till.
Våren har kommit till Skåne, i alla fall tillfälligt, så Emilia passar på att prova lekparken i närheten. Gungorna var riktigt roliga, rutschkanan verkar dock lite farlig än så länge...
Pappa passade även på att visa upp lekparkens fotbollsplan.
Några sekunder kan lilltjejen i alla fall sitta helt själv :)
Siktar in sig med vänsterfoten!
 
Kommentarer (1)

Det handlar mest om mat...

Publicerad 2014-02-16 21:16:00 i Allmänt,

,, Ty det är väl i stort sett vad Emilia tycker allra bäst om. Flaskan (och kaninen, eller kaninerna) är i stort sett det bästa hon vet.
För att hålla er lite uppdaterade om hur stor donnan egentligen är blir det mest en massa bilder, men jag antar att det är det som är det roligaste.
 
Dock har jag några små uppdateringar som ni får ta del av. Nu har vi haft vår första sjukstuga här hemma. Emilia, som nu mer i vanliga fall sover i eget rum (ibland med sällskap av Baghera, ibland inte) fick tillfälligt flytta in i mammans o pappans sovrum igen, mest för att mamman verkligen skulle ha koll på att hon andades som hon skulle eftersom någon väldigt noggrann Nisse kom på att nässpray för småbarn nog inte var bra och tog bort det från apotekets sortiment. I alla fall gick gränsen där. Att sova någon annanstans än i sin egen säng eller i barnvagnen finns helt enkelt inte i Emilias värld! Ska bli spännande med tanke på att pappa snart skall ha herrmiddag här hemma och vi tänkt våldgästa mormor och morfars lägenhet. Oavsett hur detta går tycker mamman att förkylningen inte kunde kommit mer lägligt - en mer än godkänd anledning till att stanna inne hela dagarna och titta på när andra lite mer aktiva människor skördar fler och fler medaljer till vårt avlånga land. Att kungen nästan verkade lite berusad efter herrarnas stafett väljer vi att se som något fullkomligt naturligt'!!
 
Till sist har liggdelen till barnvagnen nu också bytts ut. Emilia satt stilla med stora ögon och tittade sig omkring... i ungfär en kvar, sedan somnade hon igen. Men vi väljer att ta det som ett mer än godkänt betyg och liggdelen är numer ett minne blott! Bilder kommer när mamman fixat sin mobiltelefon.
 
Lillan (och mamman och pappan) har dessutom varit på 70+ kalas!
Mammans morbror fyllde 70 och vi passade samtidigt på att fira Emilias sysslingar Hanna och Fredrik och mammas kusin!
 
 
 
 
 
Emilias syssling Hanna
 
Lisa, syssling nummer 2
Julia, yngsta sysslingen
 
 Mammas morbror
 
Pappa busar med sysslingarna Hanna. Fredrik och Oskar
 
Nödvändig vila efter busandet
 
Emilia har även hunnit med att fira pappas morbror Gunnar och moster Marianne.
 
Med pappas kusin Ebba
 
Festklädda
Myser med Baghera i soffan

Trött pappa, men Emilia sitter snällt kvar, i alla fall ett litet tag
 
 KAN SJÄLV!!!
 
 
 
Farmor finns alltid där med en hjälpande hand
Kommentarer (0)

4.5 månad

Publicerad 2014-01-20 14:26:03 i Allmänt,

Soooo....
Det har ju gått lite tid sedan senaste uppdateringen, har dock hänt desto mer här hemma!
 
Lilltjejen är nu 4.5 månad - herregud, hur gick det till?? En halv graviditet ungefär!
Hon får fler och fler kompisar, härom dagen träffades inte mindre än 8(!) av mammas arbetskamrater med små bebisar i allt från 5 v - 9 månader. Även om unga frk Gudiol var förvisad till sitt rum och sin pappas sällskap (en jetlagad ung version av undertecknad är inget som rekommenderas i större sällskap) var det mycket trevligt!
 
Det här med att växa och bli större är inte bara postivit, den lilla har nog tyckt det har varit riktigt jobbigt ty det har inte varit en muntergök vi haft här hemma alltid. Svår att underhålla och hungrig konstant. Lite oro från mamman smittade nog av sig och ett tu tre var vi inne i en ond cirkel som inte ens lillans första julafton riktigt lyckades byta. Efter många tårar från diverse håll och en hel del ångest satte sig dock hela familjen på ett plan över Atlanten mot mormor och morfar. Efter att ha sovit hela resan över var dock den lilla på strålande humör i stort sett hela semestern (som blev 1 v längre än planerat när planen till Chicago blev inställda pga -30 grader...brrr...) och med vissa undantag har det (*peppar peppar* fortsatt i samma riktning! Och mamman passade på att vila upp sig medans pappa jobbade. En hel del shopping hanns ju också med såklart, Emilia spräckte dock sin budget redan efter några dagar så hon fick snällt stanna hemma med mormor och morfar resten av tiden medan mamman och pappan spräckte sina budgetar även dom. Underbart!
 
Men för att återgå till nuet. Nu när lilltjejen är mer än fyra månader har hon lärt sig följande:
 
* Skrika extremt gälla skrik när hon är lite exalterad (EXTREMT gälla och höga).
* Tugga på det mesta hon får i sina händer inklusive andra personers fingrar...
* Sitta med stöd (och gärna luta sig extremt mycket framåt under tiden)
* Äta på tok för stor smakportioner - ibland verkar det inte som om hon har någon botten (även om hon är extremt tydlig med vad hon inte tycker om; medans palsernacka inte var någon större favorit är det en del kläder som redan förstörts av morotspuré).
* Rulla över på mage och tillbaka till rygg (detta händer dock INTE så ofta då hon fortfarande inte alls vill ligga på mage)
* Sträcka sig efter diverse saker och ta upp dem med händerna, men hon blir extremt frustrerad när hon inte klarar det så ibland undrar mamman om det är värt det.
* Vara vaken i upp till 3 timmar i sträck; då är det dock tuffa sista 15 minutrar.......
* Ibland ibland ibland sova 5-6 timmar på natten, men oftast minst 4 i alla fall i en omgång
* Är medveten om vad som händer runt omkring henne så snart åker pappa och hans dator ner i källaren!!!
* Tycker inte om att bli lämnad ensam, men klarar ibland ca 15 minuter ensam på golvet med sina leksaker och då hinner mamma bla med att: koka flaskor, äta frukost, gå på toa, städa och ev förbereda kvällsmat - man lär sig planera och göra saker snabbt!
* Göra halv situps (d.v.s. några halvdana försök till att sitta upp) till pappas förtjusning.
* Älskar att få stå upp (jodå, pappa tror hon går vid 9 månader SENAST)
* Bajsa allt från varannan till var fjärde dag - föräldrarna har ännu inte bestämt sig för vilket som är bäst!!
 
Pappan har även konstaterat att Emilia inte bara börjat få (lite lite) längre och mörkare hår men att även hennes ögonbryn börjar bli lite mer markanta, eller som han så fint uttryckte det: "Vad bra Emilia, de är ju redan längre än mammas" varvid mamma förklarade att hon brukar plocka sina till den form de är just nu. Pappas gensvar var mest en blick tillbaka som sa mer än 1000 ord.....Mamman vet fortfarande inte riktigt hur hon skall ställa sig till detta...
 
Vi har även varit på premiären av babysim på Filbornabadet. När det bokades innan jul kändes det fullkomligt logiskt att boka ett tidigt pass, 08.00, så man "kunde ha hela dagen framför sig". Efter 2.5 vecka i USA med en jetlaggad dotter kändes det inte lika logiskt ännu men lillfisen var i alla fall på gott humör de första 15 minuterna. Frågan är väl egentligen vem som uppskattade det hela mest; Jacob eller Emilia. Det var inte alltid instruktionerna följdes helt och hållet från pappans sida, utan det skulle gärna köras turbo, springa i vattnet etc...
 
Å mamman då?? Jo hon har nedräkning; 1.5 månad kvar tills hon med gott samvete kan trycka i sig en hel chokladkaka, men långa stunder tänker hon att det nog blir lite tidigare än så - den där flaskan är ju en himla praktiskt sak.
Mamman har dessutom varit ute och druckit vin 2 ggr(!!!) sista månaden men är inte riktigt redo att släppa lillan hela natten ännu :)
 
Förövrigt har Emilia numer dubblat sin vikt - 7kg och en bra bit över alla medelkurvorna!!!!!!!!!
 
Kommentarer (0)

Ersättning och lite till

Publicerad 2013-11-27 14:26:00 i Allmänt,

Den lilla ängeln har inte alltid varit på så bra humör sedan en tid tillbaka (läs: mamman har varit lite smått hysteriskt vissa dagar) och när hon inte riktigt ville äta utan att skrika blev vi lite oroliga. Enligt vågen på BVC har hon dock trots detta hela tiden gått upp i vikt precis som hon ska (ca 200g/vecka) så sköterskan har kallat det en tillväxtperiod. Tyvärr tog denna period aldrig riktigt slut och förra veckan visade vågen på 200g viktuppgång på 2 veckor. Donnan gick ju fortfarande upp i vikt men vi bestämde oss för att ge henne lite ersättning; en ersättning som inte är helt mjölkfri, men där mjölkproteinet är delvis spjälkat..
 
DRÖMSCENARIO; Emilia blir nöjd, glad, gråter aldrig, sover 12 timmar i sträck och ett tu tre är hon vuxen, har egna barn och har aldrig haft ett stort bekymmer i hela sitt liv (små bekymmer är nog bra för "hälsan" dock)!!!
VÄRSTA SCENARIOT: utslag, diarré, magknip, ännu mer skrik...
 
Vi fick i alla fall ett scenario som var mer dröm än h-vete, tack och lov. Oftast nöjd och glad, orkar tom ligga 10 minuter i babygymmet och prata med de där "djuren" eller vad det är. Sover INTE 12 timmar i sträck, men sover i alla fall 4 timmar i sträck på natten! Inga utslag och inte direkt mer diarré än tidigare, men halleluja damen kan fisa och det luktar inte rosor..... Men vi är helnöjda!
 
Kanske kanske kanske innebär detta att jag kan få äta en "riktig" lussbulle ändå.... Men annars är jag så bortskämd då fru Karlsson bakat fantastiska saffransbullar som jag kan njuta av (första påsen är dock redan slut :/ )
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (1)

Namnsdag.

Publicerad 2013-11-14 16:45:00 i Allmänt,

Idag har lillan sin första namnsdag. För att göra det så lätt som möjigt för många släktingar passar hon på tt ha namnsdag på sin morbrors födelsedag, som förövrigt också har namnsdag idag... krångligt det där... eller bara väldigt lätt.
 
Lillan har, efter att ha varit vaken i stort sett hela dagarna de senaste 3 dagarna, sovit bort denna dagen. Vi tror det behövdes eftersom hon de 3 senaste dagarna har varit mer gnällig än vanligt. Varför då kan man ju undra och 9 gånger av 10 kan jag inte vara på den frågan, men denna gången råkar vara just den där 10:onde gången. Vi fick för oss att hon nu var så stor att vi kunde börja ge henne (eller ge mamman kanske man ska säga) lite mjölk igen. Gick sådär. Hon är långt ifrån lika prickig som innan och blöjan behöver absolut inte bytas efter varje måltid, men hon blev lite kinkig, lite gasig, sov dålig och fick en del prickar. Och då kan tilläggas att det mamman fick ut av det hela var "riktigt" smör på mackan och ca 1 msk mjölk i en omelett i måndags d.v.s. INGEN choklad. Målet var att försöka se om hon kunde klara av att få "halv-riktig" ersättning (hon är lite halvt galen på eftermiddagarna, nästan så hon inte tycker hon får tillräckligt med mat) och inte en som är helt mjölkfri (läs: de smakar pyton för oss som fattar hur det SKA smaka; d.v.s. när man har mjölk i istället), men vete katten om vi blev mycket klokare efter detta. Får väl se vad de säger på BVC nästa vecka!!
 
Förövrigt sker nu nackträning deluxe. Lillan verkar inte tycka att det är så där värst nödvändigt att kunna hålla huvudet uppe när hon ligger på magen (enligt pappan är det för att hon anser att det inte är nödvändigt, huvudsaken (haha) är att hon kan hålla huvudet när hon sitter och går) utan gallskriker mest och lägger ner huvudet på sidan direkt. Men vi ger oss katten på att hon faktiskt kan bara hon vill. Och med tanke på att det av någon anledning går väldigt mycket bättre när vi övar på filten i hennes rum jmf vad det gör på vardagsrumsgolvets filt så får hon nog skrika lite till innan vi ger upp!!
 
 
Kommentarer (1)

Fars dag

Publicerad 2013-11-10 21:12:00 i Allmänt,

Idag var det pappans första riktiga fars dag. Detta firade vi med att fira att Lasse nu uppnåt pensionsålder och tog en tur med båtarna! Pappan får väl bli lite mer firad den dagen han faktiskt har koll på att det är fars dag. Något säger mig att det inte kommer stå så många blommor på bordet på mors dag så jag kan trots allt lägga mig med gott samvete......
 
I alla fall var lillan på strålande humör hela turan (läs:hon sov nästan hela tiden)... Brukar vara på sitt strålande humör och sova ca 15-20 timmar per dygn fortfarande. Av någon anledning är föräldrarna dock konstant trötta ändå.... Den vakna tiden är hon på lika  strålande humör ungefär 50% av tiden... Sen blir hon besatt av någon demon och ingen från denna värld kan få henne att vara tyst.. Tack och lov tillhör ju Jacob den skalan som anser att det är nyttigt med promenader oavsett tidpunkt på dygnet, vilket brukar lugna henne för stunden. Har man tur somnar hon väldigt gott eller så vaknar hon direkt de kommit innanför dörren och spenderar de närmaste minuterna med att försöka ta sig ur vagnen för att se vart alla andra har tagit vägen och vad vi håller på med...
 
Promenaden är för denna gång avslutat och far och dotter kom precis innanför dörren, håll tummarna för att detta är en gång hon sover i alla fall en timme så far och mor kan få titta lite på en film (längre än en timme klarar ju inte mamman längre, somnar som en stock i soffan....)
 
 
 
 
Kommentarer (0)

Glädje

Publicerad 2013-11-08 12:20:30 i Allmänt,

Livet som småbarnsförälder är inte alltid lätt.... Men ack så mycket känslor som kommer fram som man aldrig riktigt förstått man haft. Så otroligt mycket glädje och kärlek som hela tiden legat nånstans och bara väntat på att få trycka sig fram... underbart <3
        
 
 
 
 
Kommentarer (2)

2 månader senare...

Publicerad 2013-11-06 19:47:57 i Allmänt,

.....skulle jag vilja säga att jag fortfarande inte riktigt fattat att jag har en dotter. Tyvärr är det väl så att Emilia ganska ofta är rätt bra på att påminna mig. Högt och ljudligt, det är inte tillräckligt bra om det inte är högre än allt annat. Tydligen skall den biten komma från mig om man får tro min sambo....
Många kvällar sitter man i soffan och undrar hur detta egentligen ska gå, hur ska man klara en endaste timme till, men likväl så går timmarna och ett litet leende tittar fram och man smälter igen.
 
Tack och lov är ju Jacob hemma och kan avlasta en hel del, vilket är guld värt!
 
Förövrigt växer donnan så det knakar! 5444g 9 veckor gammal, 59 cm lång. Över medel på samtliga kurvor, jo tjena.... Livet har blivit lite bättre för henne när mjölken seponerats; magen kniper inte lika ofta vilket är underbart, men mamman längtar tills den dag hon får äta mjölk igen - då kommer hon trycka i sig en 200g mjölkchoklad till lunch.... eller kanske en "helnöt"... mmmmm
 
Härom kvällen fick mamman dessutom bege sig ut på galej... 5 timmar spenderade hon på restaurang med sina fantastiska arbetskamrater. Med mascara, "riktig" BH, en liten klack på skorna var det nästan så det kändes som om hon var sitt gamla jag - i ungefär 3 timmar, sedan började tankarna flyga runder, sms skickades hem o.s.v. Efter att hon dessutom fått i sig ett glas vin insåg hon vid 22.30 att det var dags att gå hem till lillan och se så pappa hade skött sig ordentligt (klart han hade). Men 5 timmar var klart godkänt!!!
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (0)

Saker jag inte räknat med...

Publicerad 2013-10-19 21:45:00 i Allmänt,

Innan lilla Skrållan kom till världen var det många som kom med "varningar" om vad man kunde vänta sig när man fått barn. Ni vet det där "gamla vanliga"; du kommer inte få sova på 18 år, du kommer inte ha tid att städa etc. Man lyssnade och även om man inte förstod till fullo hade man väl räknat med att livet skulle bli annorlunda och inte alltid helt lätt.  Det finns dock vissa saker jag tycker de ibland glömmer bort att "varna" för:
 
* Visst får du höra att du aldrig mer kan stänga toalettdörren men att du äntligen kommer förstå innebörden av att "stresskissa" får du själv komma underfull med.  Och ska du göra nummer två får du snällt planera in det till en tid på dygnet när du inte är ensam hemma med lillan....
 
* Du har inte tid att duscha.. No Shit!! Men ingen brättar hur otroligt illa man kan lukta efter 3 dagar gamla nerkräkta kläder.  Det informeras även dåligt om att i 9 av 10 dagar har du tur om du kan borsta tänderna innn klockan 12.
 
* Det finns bebiskläder du inte ens i din vildaste fantasi kan förstå hur du nånsin ska få på ditt barn.... alldeles för mycket knappar på de konstigaste ställen
 
* "Det är otroligt viktigt att du äter ordentligt när du ammar" - HA!!!! Skrållan verkar ha nån inbyggd känsla att alltid vakna/skrika när jag ska äta!! Trodde aldrig jag skulle kunna äta så "dålig mat"; mackor,godis etc..
 
* Hur otroligt avundsjuk och tjurig man kan bli för att sambon kan gå iväg en lördagkväll på fest medan jag "måste" stanna hemma. För hur gärna jag än ville bli en av de mammor som inte skulle låta barnet "hindra" mig från att göra vad jag vill fick jag nånstans inse att det nog inte är okej att ta med henne på en "fyllefest" en lördagkväll...
 
* Den där känslan av att inte räcka till.... den kan nog aldrig beskrivas...
 
* Hur rörliga bebisar är och hur svårt det är att byta blöja på en gallskrkande sprattlande 6-veckors bebis klockan 4 på morgonen
 
* Hur trött "riktigt trött" är - det är inte så trött man är när man går upp för att arbeta som jag trodde innan
 
* Hur stolt du än är när du går på stan med din barnvagn är det ruskigt svårt att ta sig fram på vissa ställen. Och det är inte alltid så lätt att handla med en barnvagn ( ffa inte en med ett skrikande barn i).
 
Tro nu inte att jag är bitter (ja, Jacob är på lagfest och jag sitter hemma i soffan en lördagskväll), självklart får man också höra allt det positiva med barn; hur ingenting annat längre spelar någon roll, hur otroligt stor kärleken är etc. Allt detta är dock något som man aldrig (aldrig!) riktigt kan förstå förrän man sitter där i den nerkräkta soffan med lite kräk i ett skitit hår och med illaluktande andedräkt. Det är ju i slutänden så att  det helt plötsligt inte spelar någon roll att klockan är 4, skrattar hon glömmer man allt annat.....
 
 
 
 
 
Kommentarer (0)

Det där med att duscha...

Publicerad 2013-10-12 22:39:43 i Allmänt,

Igår kväll upplevde lillan sin andra fotbollslandskamp. Man kan ju säga att hon har ett bra facit hittills med 2 stycken 2-1 vinster. Resan till Rio känns given, så snart vi införskaffat oss lite mer pengar. Annars blir det nog landskamps hemma hos Bengtsson/Löfvall varje gång för lillan var väldigt väldigt intresserad av alla dessa människor.
 
Under kvällen konstaterades dock, som så många gånger förr (inte bara gällande min dotter, utan när bebisar överlag kommer på tals), hur gott små bebisar luktar. Lite märkligt tycker jag då de inte kan lukta mycket mer än gammal bröstmjölk, kräk och möjligtvis en liten odör från en blöja som borde blivit bytt för x antal minuter sedan. Jag uttryckte därför under kvällen även min förundran över det faktum att INGEN hittills kommit upp för att "sniffa" lite på mig, jag borde väl lukta ungefär likadant minus den där icke-bytta blöjan?? Tack och lov fanns min sambo nära till hands och informerade glatt om att det nog var för att jag luktade lite armsvett också varvid de andra fick sig ett gott skratt. Föga anade de nog hur allvarlig han var, vilket nog var något jag själv inte fattade förrän dagen.  Utmattad efter all segeryran från gårdagen, tog lillan nämligen sovmorgon och sov en extra runda efter morgonmålet vid sex-tiden varvid såklart även mamman passade på att sova lite extra och väcktes tillslut av Jacob med orden " du får nog gå upp nu så du hinner duscha, du har ju inte tvättat håret på 5 dagar" (men duschat har jag dock gjort vill jag bara lägga till).
 
Att vi sedan kom försent till frukosten hos Jacobs syster tycker jag inte alls är konstigt... De där 10 minuterna i duschen är en förbaskat trevlig egen-spenderad tid, ungefär den enda man får nu förtiden..... förutom den där gången jag körde till biltema själv för att handla en roller, det var också en himla mysig halvtimme....
 
 
 
Å ja, dagens outfit på lillan är "min" gamla klänning, som efter morgonens kräkkavalkad snabbt byttes till en pyjamas så fort vi kom innanför dörrarna igen - är det myssöndag så är det!
 
      
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (0)

Att sova eller inte sova..

Publicerad 2013-10-10 18:53:06 i Allmänt,

Trots att prickarna i stort sett är borta (är nog mestadels hormonplitor kvar just nu) har denna lilla donnan upptäckt att det inte är jättekul att sova efter sisådär 04.00. Magen spökar en hel del just då. Detta innebär dock att hon dock sover lite mer på dagarna och inte alltid är så där jättepigg och glad som man vill att hon ska vara. Dock har hon under dagtid inte direkt svårt att sova, i de mest annorlunda positioner.....
 
 
 
 
 
Stor börjar hon bli och hon är mer och mer "med" i matchen även om fönster fortfarande är det hon tycker är mest spännande här i världen (himlans tur mormor bjöd på en fönsterputsning). Hon följer med blicken, och det där leendet kommer oftare och oftare även om det just nu är väldigt svårt att locka fram många stunder!!
 
Pappa tränar med henne dagligen fortfarande. Han har blivit lite sämre på att hinna med krypträningen, han har ju så mycket annat för sig, men varje dag är det nackträning och träning på att stå i pappas knä!
 
 
 
Nu vaknade det lilla livet, matdags.... igen......
 
 
 
 
 
Kommentarer (1)

Man skulle kunna kalla min dotter för "pricken"

Publicerad 2013-10-06 20:07:47 i Allmänt,

.. eller "prickarna"... Herregud vad hon är prickigt - stackarn. Klia som in i H-vete  verkar det göra också!
 
Slår man samman alla goda råd borde jag nu sluta äta: mjölkprodukter, choklad, ketchup, jordgubbar och kanske även nötter. Lägg därtill att alkoholen går bort och att jag har en sambo som envist fortsätter hävda att "du får bara äta nyttig mat"... Skjut mig... Undrar om man kan leva på popcorn och vatten?? (Ja jag inser att popcorn inte kan klassas som "nyttigt" men det är bara en liten bisak just nu..... ).
 
Nu kanske ni tänker "men stackars Emilia då" - jo klart det är allra mest synd om Emilia, den där känslan av att det kliar, kliar och kliar men man kan inte alls klia tillbaka - huuu den önskar jag inte ens min värsta fiende... Det gör ont i hjärtat!!
 
Och nej, vi avvaktar med fler bilder just nu, mest för att jag inte ska få skäll när hon är lite äldre ;)
Kommentarer (0)

Den där månaden....

Publicerad 2013-10-02 22:14:55 i Allmänt,

Så här i efterhand kan man ju konstatera att allt jag sagt att jag inte ville skulle hända på förlossningen inte riktigt gick att undvika. Tydligen slipper man inte ha de där förbaskade patientskjortorna på sig, man slipper inte känna sig helt utfläkt på en brits och man slipper inte den där förbaskade smärtan. Tydligen, när det väl kommer till kritan, anpassar man sig ganska så bra efter vad barnmorskorna säger.
 
Jag fick snällt acceptera att om man inte ville att ens egna kläder skulle bli förstörda fick man snällt sätta på sig fula skjortor och gigantiska mormorstrosor. Ville man ha den där ryggmärgsbedövningen fick man snällt ta av sig sin BH (inte för att den hann göra nån nytta, men så har man ju provat det också) och tydligen behöver man inte ha dåligt samvete för att trycka på den där röda klockan som jag av någon anledning vägrat ha att göra med. Jag är dock väldigt väldigt stolt att jag lytt min MVC barnmorskas råd att under hela förlossningen ha strumpor på mig (tydligen är det inte så roligt för personalen på förlossningen att ha stinkande, äckliga fötter i ansiktet under förlossningen).
 
Men men...
 
Efter 3 nätter på BB med ammande, TV-tittande, uppassande, njutande av det lilla underverket bredvid oss som bara sov och sov och sov och sov lite till tyckte jag att det faktiskt räckte. Jag ville ju inte ens stanna den där första natten (också en idé jag hade som inte alls stämde med hur verkligheten blev) och lagom tills Obama skakade hand med Reinfeld var lilla Emilia hemma på Erik Dahlbergs gatan för första gången. Pappa hämta upp oss från BB, tog med Emilia till bilen medans mamman gick inom apoteket. Lagom tills pappan kommer till bilen inser han att sjukhusets parkeringshus har så små parkeringsfickor att han inte kan öppna bildörren tillräckligt mycket för att få in barnstolen i bilen. Så Jacob börjar sitt föräldraskap med att sätta stackars lillan själv på marken i ett parkeringshus för att själv försöka backa ut bilen.
 
Första tiden hemma är trots allt helt underbar. Lillan sover och sover och sover, vaknar, skriker, äter och sover, sover och sover. Pappan pluggar i Lund och mamman, hon sover mest hon också medans huset är fullt av målare som försöker få någon ordning på det hela.
 
2 veckor senare har lillan gått upp bra i vikt (4184g) och växt till hela 56 cm - hon brås inte på sin mamma och mormor - och är snäll som en liten ängel. Huvudet brås på pappas sida - 37.9 cm omkrets! Har lite svårt att sova på natten men det kan föräldrarna nog klara av utan problem! Katten har lite bekymmer med alla nya ljud, men han travar mest bort när det blir för mycket! Pappan tränar henne varje dag, nackträning och krypträning - hon ska tydligen vara väl förberedd ;) Mammans största bekymmer är nog när BVC-sköterskan informerar henne om att hon inte bör äta choklad medans lillan ammas - VAAA?? Det är det banne mig ingen som informerar om i förväg!! Fy för sören, vin får man dricka nu för tiden men choklad ska man låta bli!!
 
 
 
 
Ytterligare 1 vecka senare "fyller" lillan 1 månad, lagom tills dess kommer skriken - ojojoj det var katten vad hon kunde skrika!!! Tydligen misstänker BVC-sköterskan att detta, tillsammans med magknip och en himlans massa utslag, kan tyda på att lillan är lite överkänslig mot mjölk så "hejdå mjölkprodukter". Just där och då bestämmer sig nog mamman för att det där med flaskmatning nog inte är helt fel ibland - vi får väl se hur det går med det! Samtidigt är mamman helt övertygad om att lillan skriker för att hon saknar morfar och morbror som har åkt från Helsingborg.....
 
Lilla stackarn blir dock väldigt nöjd så fort vagnen kommer fram och hon får komma ut i friska luften!
 
Nu, efter 2 fantastiskt långa inlägg som nog egentligen mest är avsedda för mormor och morfar som bor långt bort, blir det förhoppningsvis kortare inlägg med mer bilder ;)
 
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (2)

Ett år går fort... En månad ännu fortare!!

Publicerad 2013-10-02 21:40:00 i Allmänt,

Bara ett konstaterande efter att jag insett att det faktiskt är ett år sedan jag skrev ett inlägg.
Antar att jag inte har haft så mycket att skriva om, men det är lite svårt att inte skriva ett väldigt väldigt långt inlägg om vad som faktiskt hänt sista året och ffa vad som hänt sista månaden.
Känns lite som att jag faktiskt har något vettigt att skriva om för en gångs skull!
 
Ett år ja. Lite visste jag för ett år sedan hemma hos Sarah att jag bara knappt 3 månader senare skulle stirra på en urinprovssticka klockan 06.15 på morgonen, trava in till Jacob och förklara lite försynt att jag nog "gjort fel" (för det kan faktiskt vara svårt att kissa rätt på en papperssticka) men att kanske kanske var det så att han kanske kanske skulle bli pappa.
 
Om Jacob blev glad blev jag mest orolig. Ligger väl tyvärr lite i min natur. Var jag inte orolig för att jag gjort fel med stickan, var jag mest orolig för att bli för glad - det är ju mycket som kan gå fel på vägen! Sedan började det där förbannade illamåendet. Just där och då svort jag över alla dessa gravida som mådde "så fantastiskt bra" och jag svor nästan ännu mer över de som inte gjorde det. Efter 5 månader med kräkningar, flera veckor som gick utan att jag orkade gå utanför dörren, dagar som gick utan att jag orkade duscha och en stackars sambo som inte bara fick stå ut med den illaluktande saken som bosatt sig i soffan utan som när han försynt försökte påpeka att jag nog borde försöka tvätta av mig fick sig en utskällning utan dess like började jag dock se ljuset i tunnelt! Allt har ju ett slut, även den fasansfulla första tid när jag svor över Jacob, tyckte att allt detta var ju faktiskt i slutändan helt och hållet hans fel och jag lovade mig själv att "ett barn räcker gott och väl". Efter ett besök i staterna där jag blev fruktansvärt bortskämd så mådde jag ett tu tre mådde ganska bra och det fanns stunder när jag tom tyckte att "klart Sulan kommer behöva ett syskon".
 
4 månader senare och 10 kg tyngre, skickade jag iväg mamma och pappa till Kroatien och Jacob på svensexa. Det där som gjorde lite ont i magen under förmiddagen var säkert bara de där berömda förvärkar som man "ska ha". Att de redan från början kom med 3-4 minuters mellanrum tänkte jag inte spelade så stor roll, de påstår ju att man verkligen fattar när en förlossning börjar och tja, såå ont gjorde de ju inte. Inte ondare än att man kunde köra inom godisaffären och handla både godis, chips och läsk......
Efter 12 timmar tyckte jag dock att "så här kan det ju inte hålla på" så jag ringde till förlossningen och fick tjatade mig till att jag skulle få komma och få lite smärtlindring så jag kunde få sova på natten. Stackars barnmorskan godkände detta efter ganska mycket om och men. Sedan fick jag ringa hem stackars Jacob, och även om jag just då tyckte det var ganska onödigt att han skulle behöva lämna svensexan när jag ändå skulle vara hemma 1.5 timme senare kändes det ganska mycket bättre att han var med när barnmorskan konstaterade att jag var 5 cm öppen och inte alls fick åka hem igen. Då var nog mitt största bekymmer att "pappan är ju full på förlossningen" vilket jag gladeligen förklarade för all personal trots att den stackars pappan bara druckit 3-4 öl.....
 
7 timmar och 41 minuter senare, varav minst 2 av dem innebar smärta utan dess like och MYCKET skrikande (dock inte på den "berusade" vilket man mycket väl hade kunnat tro), 06.41 den 1/9, tittade lilla underverket Emilia ut, 50cm lång och 3500g stor. Jag hann snabbt konstatera att hon hade 5 fingrar åtminstonde på ena handen och att det faktiskt var en flicka trots allt, sen var det nog mest bara lycka. Fram tills resten skulle "fixas till" men det är en annan historia. Vi kan bara konstatera att jag inte kommer ihåg mycket mer av den dagen och att pappan och Emilia fann varandra direkt medans mamman mest var lite nerdrogad och var inte att lita på just då.
 
                         
 
 
Sedan denna dag har det alltså gott en månad..... herregud... men det får nog bli ett senare inlägg :)
 
       
 
 
 
 
                            
 
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (1)

Underbara vänner

Publicerad 2012-10-30 22:09:55 i Allmänt,

Igår var vi hemma hos Sarahs pappa. Sarahs pappa bor i det där perfekta vita huset ute på landet och så här i höstrusket, en lite småregnig och mörk kväll, kändes det inte långt bort att jag också hade velat ha det där vita huset långt från bekymmer och vardagen. Med bastu, bubbelpool, skumpa och de mest fantastiska sjuksköterskorna jag vet var kvällen precis vad jag behövde. Det var absolut ingen sen kväll, men jag somnade så fort huvudet nuddade kudden och sov nog nästan 11 timmar utan ens att vara i närheten av att vakna. Precis så som livet ska vara.
 
Idag var sedan dagen jag skulle ta tag i mitt liv (ja, igen). Upp och träna hade jag tänkt innan jag skulle bege mig till mitt arbete. Det blev inte så. Slöheten och myskänslan levde sig kvar längre än vad jag trodde så morgonen fick spenderas i sällskap med hela Seattles läkarkår och varm choklad medan solen lyser så där hösthärligt!
 
Kommentarer (0)

Åldersnoja...

Publicerad 2012-10-05 22:26:53 i Allmänt,

Tvingade Jacob att titta på "the lucky one" ikväll. Ditte har beskrivit den på allra bästa sätt "man vill bara ligga med Zac Efron"... eller nåt i den stilen så jag tyckte gott det kunder vara värt att se den.
 
Under tiden vi tittar på filmen konstaterar jag lite lätt att:
 
"hmm hon (ja hon som spelar mot Zac Efron då) ser ju rätt mycket äldre ut än honom"
 
Jacob säger lite snällt...
 
"njaaa hon är nog 27-28 nåt"
 
Jag nöjer mig såklart inte där, med tanke på att Zac är 25 kunde jag ju faktiskt nöjt mig och tänkt - ja just det, jag sa ju det, hon var ju äldre än honom, men icke.Nej istället fortsätter jag på samma spår och säger högt och väldigt själsäkert och nöjt
 
"skojar du? Skulle hon vara lika gammal som mig? Hon ser minst ut som 35!!!"
 
Jacob tittar lite snällt, ler stort och vänder på dataskärmen och visar upp IMDBs sida där det klart och tydligt står att hon faktiskt är född i juli 1984....
 
Antingen har jag:
 
 
* väldigt svårt att förstå hur man faktiskt ser ut när man är 27-28
* inte tittat mig i spegeln på väldigt lääänge
* eller så såg hon väldigt gammal ut.
 
Med tanke på Jacobs leende var det nog inte det tredje och sista alternativet.
 
Så nu har jag bokat tid för ansiktsbehandling och bokat en festresa till Ibiza en vecka. . . bara för sakens skull...
Kommentarer (0)

Fotbollsfruar världen över

Publicerad 2012-09-23 17:16:14 i Allmänt,

Ibland läser jag lite andra bloggar. Kanske inte de jag borde läsa (typ traningslara.se eller nån bra blogg om LCHF kost och nyttiga vanor etc) utan mest bloggar av fotbollsfruar och liknande. Jacob brukar fråga mig varför "i h-lvete" jag läset sånt skit... tjaaa den som det visste.
 
Lite kanske för att jag ska sluta inbilla mig att livet att hade varit bättre om jag varit gift med nån rik snubbe eller kanske för att jag tycker det är rätt skönt att se att andra har samma bekymmer som jag. Även om det är stor skillnad på att spela i tyska ligan och svenska div. 4, så är skillnaderna inte alltid så stora verkar det som; inte så mycket ensam tid med mannen och inte så mycket hjälp med hemmet...
 
Idag var en sådan dag när jag gick in och läste lite bloggar men denna gång slogs jag återigen mest av skillnaderna. De åkte på landslagsträffar och mös, jag åkte till ett regnigt Borstahusen och såg Hittarp förlora mot tvåan i tabellen. De åt på restaurang, jag fick slänga in lax snabbt o lätt i ugnen för gubben var ju hungrig ch tjurig när han kom hem från den där förlustmatchen. De träffar sina vänner var o varannan dag, jag planerar in mina vänner en onsdag..... två veckor från nu, för då KANSKE jag orkar/kan. De får nya fina vuitton väskor i födelsedagspresent av deras män, jag får en mixer eller två. De tillbringar sina dagar med shopping, fika, lunch, parken men småbarnen. Jag jobbar, städar, rensar rabatter och tvättar. De lägger upp snygga bilder på sig själva med "dagens outfit" (smala, snygga o förbannat välvårdade allihopa) och liknande som deras män/pojkvänner gladeligen fotar. Jag använder samma kläder en vecka till och från jobb för att snabbt byta om till träningsställ så fort jag kommer innanför dörren och har dessutom en sambo som hade skrattat högt och länge om jag ens yttrat tanken....
 
Men vad vet jag hur de har det.... Jag är inte bitter.... Om sanningen ska fram är jag nog trots allt rätt nöjd med att få sätta mig i bilen och stå ute i 90 minuter för en div. 4 match som Hittarps IK ändå inte lyckas vinna.
 
Som sagt, ibland läser jag de där bloggarna. Vet inte riktigt varför, men det roar mig på något märkligt märkligt sätt....
Kommentarer (0)

I natt jag drömde.....

Publicerad 2012-09-14 02:40:02 i Allmänt,

något jag aldrig drömt förut. Jag drömde att just jag, lilla lilla jag fick gifta mig med stora stora Usain Bolt. Jo visst hörrni. Inte nog med att karl var sjukt trevlig och väldigt väldigt vältränad, han hade (hör och häpna) väldigt mycket pengar vilket innebar att jag kunde få bli Jamaicas svar på Anna Anka. Slå det ni!!! Sen vaknade jag och insåg att jag var på ett hotellrum på Galapagos, med en 10 tums tjockTV och inget varmvatten. Kan tro jag ville somna om ett litet tag där....
Kommentarer (1)

Vad som kan räknas som okej boende...

Publicerad 2012-09-13 23:26:00 i Allmänt,

Efter totalt 4 timmars skumpig båtfärd, denna gång till ön San Cristobal (jaja vi tog ett ”litet” pitstopp på några timmar på Santa Cruz för ryggarnas skull) kom resans hittills enda riktiga motgång (om man inte räknar det faktum att min far glömde en stor summa kontanter på ett hotellrum, men det räknar vi inte riktigt ännu då vi faktiskt har en förhoppning om att få tillbaka dessa pengar). Hamnstaden på San Cristobal heter Puerto Baquerizo Morena och var vid första ögonkastet en positiv överraskning. Den lilla hamnstaden har, i ecuadorianska mått, en väldigt upprustad och fin hamnpromenad med en hel del mysiga små caféer. Även här hade vi dock förbokat hostell och var väl egentligen alla förberedda på att det denna gång skulle vara lite sämre än tidigare. Vi hade väl dock inte väntat oss hur dåligt det kunde vara. Till att börja med var det, när vi väl hittade stället ingen reception och därmed ingen som tog emot oss och visade oss våra rum. Oturligt nog (så här i efterhand) dök det tillslut upp 2 personer som hade ett telefonnummer och ringde till en kvinna som, troligtvis, hade hand om stället. Denna kvinna hade dock ingen aning om att det skulle dyka upp gäster och försökte först få oss att betala för rummen, vilket vi länge försökte förklara att; ”det hade vi redan gjort”. Efter att med hjälp av en spansk-engelsk ordbok fick vi dock fram det faktum att vi redan hade betalt och hon släppte in oss i rummen. Varken jag eller mina tidigt backpackande föräldrar brukar inte vara kräsen, vi har sovit på bussar, tokbilliga hostell, i tält, i diverse rum som knappt kan kallas rum, delat rum med både människor och djur, men detta kan ha varit något av det värsta jag sett. Kanske skall det tilläggas – det värsta jag har sett med tanke på priset vi betalade. Toaletterna var nog inte städade på över ett år, fläckiga lakan, kryp i sängarna och spindlar i garderoberna. Och i ett av rummet tog det en ett tag innan de fick igång strömmen. Visst ska man inte vara kräsen, men man ska väl i alla fall få vad man betalar för kan tyckas. Ffa eftersom vi tydligen betalade ca 20 dollar mer/rum/natt än vad det egentligen kostade. Vi försökte på knagglig spanska försöka få fram att vi ville veta varför vi fick betala så mycket, att vi ville ha pengarna tillbaka och att vi ville att den stackars kvinnan i alla fall kunde försöka få tag i någon som pratade engelska. Det gick sådär. Kvinnan gick och lämnade oss kvar utan att ge svar på någonting. Visst, till hennes försvar var det ju söndag och då behöver man inte jobba i denna del av världen, men det hjälpte ju inte oss.

Tjaaa hur slutade det hela då? Ja vi gick vi med. Till grannhostellet som hyrde ut rum för ungefär 1/3 av priset, fina städade rum med kök och varmvatten. Kanon. Så går det när man börjar bli gammal, man blir på tok för kräsen…

 

Kommentarer (0)

Och så påbörjas del 3...

Publicerad 2012-09-09 18:18:51 i Allmänt,

Vi kan ju säga att även om man sparar en del pengar genom att göra allt själv, hade det för vissa i familjen troligtvis varit värt alla extra pengar en kryssning hade inneburit, bara man sluppit åka de där motorbåtarna i modell större mellan öarna. I en båt byggd för 18 pers trängdes ca 22 personer och samtligas bagage. Kaptenen körde full hastighet konstant i 2 timmar vilket innebar 2 timmars gratis berg-och-dalbane tur för vissa, 2 timmars förfärligt ryggont för andra och 2 timmars illamående för en tredje. Ingenting att direkt rekommendera men som den positiva försöker säga; ”det är detta vi om 20 år kommer komma ihåg och sitta och skratta åt”. Just nu skrattar vi kanske inte så mycket eftersom vi har minst 3 liknande resor kvar…

 

                  

Jaha, man kan ju då, precis som Jacob, undra om det verkligen finns saker att göra i 2 veckor. Tja, det beror ju på hur man ser det. Miljöombytet till ön Isabela gjorde ju sitt till, men annars var det mest inplanerat en massa snorklingsturer, till min fars stora glädje. Mycket annat vete dock tusan om det fanns att göra. Ön består ju av ett antal vulkaner men eftersom vi kommer i ”Fel period” ligger det mest ett stort molntäcke runt topparna vilket gör att det inte känns så jättespännande att trava i 3 timmar för att få se ingenting. Staden Puerta Villamil påminde mest om en mindre (tnk mycket mindre) medelhavs ö med fåtal restauranger om ständigt hade slut på kött och med gator gjorda av tillplattad sand – mysigt absolut men man gick igenom staden ganska så fort.  Nä snorklingsturer bestämdes det att fam Hagbo skulle göra. Men vilka snorklingsturer det blev.  Los Tunneles  och Los Tintoreras var målen. Och båda ställena bjöd på underbar snorkling, där den förstnämnde innebar må grottor och urholkade hålor kryllade av rockor och sköldpaddor och även hajar så efter 3 timmar var nog de flesta nöjda, trötta och väldigt väldigt frusna.

 

             

Men att kunna på 20 minuter simma förbi säkert 10 havssköldpaddor nära nära och en handfull hajar som var om inte ännu närmare, det är ta mig katten vad resan går ut på om du frågar mig. Kanske inte om du frågar de andra, men nu är det ju min blogg och då får jag skriva vad jag vill!!!

                                       

 

                         

                                      

                  

                                     

 

 

 

                 

 


Dagen efter var inte alls sämre vid Los Tintoreras. Turen gav oss chansen att se både pingviner som simmade inte mer än 2 meter från oss (världens näst minsta pingvinart) och sedan havssköldpaddor återigen i mängder som simmade bara meter från oss. Det är mestadels väldigt svårt att beskriva hur det känns att ha dessa bjässar bara nån meter från en, men man känner sig väldigt väldigt liten…….

För att stödja lilla ön travade vi dessutom upp till deras sköldpaddsuppfödningscentrum (särskrivning herregud) och hälsades på vägen välkomna av diverse flamingos som passa på att äta. Väl framme var nog höjdpunkten den lilla lilla sköldpaddan som var nästintill nykläckt – stoppa den i fickan tack!!!

 

                   

 

Avslutar inlägget med et ”tips från coachen”: Om du befinner dig nära ekvatorn och klockan är runt 12, solen står i Zenit. Bege dig INTE ut på en 1.5 mil lång vandring i flipflop, på grusväg och utan vatten. Det kan vara lite jobbigt, ffa om man är 55+




                













Kommentarer (0)

Jag ber om ursäkt....

Publicerad 2012-09-05 18:38:03 i Allmänt,

....för att jag inte är så bra på/orkar lägga ner så mycket tid på att få sidan att vara snygg och sätta bilderna i ordning. En dag ska min sambo/bror se till att den blir finare och bättre.... en dag..... ni får allt stå ut tills dess!!!
Kommentarer (0)

Santa Cruz och en himla massa mer....

Publicerad 2012-09-05 18:34:04 i Allmänt,

Man skulle kunna säga att jag under den första veckan lärt mig minst 2 saker. Man kan tröttna liiite på sjölejonen, hur söta och nyfikna de än är, vill jag hellre se 1 sköldpaddor än 20 sjölejon. Min lillebror säger att jag är en ”resesnobb”, att jag nu bara jämför allt med tidigare resor. Må så vara, men sköldpaddor är ju faktiskt sköldpaddor.
Den andra saken jag hunnit lära mig är att familjen Hagbos inlärda solskydd inte riktigt fungerar som det brukar nu så här nära ekvatorn. Kan inte alls hitta någon annan anledning till att vi alla ser ut som skära grisar allihopa än att det skulle vara ekvatorns fel….
 
Efter 3 hela dagar på Isla Santa Cruz har vi hunnit med en del utflykter. Min far var inte helt nöjd med den första som tog oss till ön Floreana. 2 timmar på en liten, skumpig båt med x antal andra turister där vi alla satt som packade sillar och mådde illa var inte riktigt hans ide´av semester. Själv kom jag rätt snabbt in i ”sydamerika” igen (passa er där hemma – toalettpappret kommer slängas i papperskorgar i ca 1 månad framåt!) och tyckte väl inte saker och ting var riktigt så illa som han ville få dem att framstå som, men kanske att jag också har haft roligare resor. Snorklingen runt ön Floreana höll tom jag med om att den inte var den mest imponerande. Men likväl hittade ett sjölejon oss och lekte ett litet tag innan han simmade vidare mot andra mer ”spännande” äventyr (ellerhur!). Guiden (som talade så riktig spansk-engelska och blandade orden lite hejvilt) tog oss sedan på en liten tur upp i höglandet och vi besökte de x antal landsköldpaddor som bebodde ön. Floreanas sköldpaddor var dock rätt bortskämda och blev matade ofta av lokalbefolkningen vilket vi alla var överens om gjorde att de knappt borde få kallas ”semi-wild” som det påstods… 
 
En inte så vild sköldpadda, i dubbel bemärkelse
 
 
 
Vaktar man så vaktar man...
 
Gott om pelikaner


Dagen efter hoppade vi på en betydligt större båt, mer i min fars smak och besökte nästa snorklingspunkt som inte bara bjöd på en massa färgglada fiskar utan även en white-tip reef shark. Tja, det var ju inte helt
fy skam får man lov att säga! Ön South Plaza som vi sedan hoppade i land på var en sö som beboddes av ett stort antal sjölejon, ännu större antal land- och vattenleguaner (heter det så på svenska tro??) och vi bjöds på en helt fantastisk fisk- lunch, och hade dessutom en guide som kunde en spansk kärlekssång om en flicka vid namn Jenny – det är bättre än hemma!!
 
                          
              

 
                                     
 
 
Dag 3, tja det är ju synd att säga att variationen är stor, så tro det eller ej, vi hoppade faktiskt på en tredje båt och såg faktiskt ännu mer sjölejon!!! En s.k. ”baytour” runt Santa Cruz där snorklingen bjöd på starka strömmar, grunt vatten, fiskar i mängder, en rocka som inte verkade vilja motionera den närmsta tiden och dessutom en mycket avslappnad havssköldpadda som simmade rundor, eller i alla fall för dem som hoppade i (3/4 av familjen Hagbo tyckte nämligen vattnet var för kallt och valde att stanna kvar på den torra båten!).
 
En helt vanlig söndagsmorgon hos familjen Gudiol/Hagbo
 
 
Eftersom min mor och far var så imponerade av den lite större båten som tog oss till South Plaza (ja, även jag tyckte det var rätt skönt att sitta på en ordentlig båt) så bestämde vi oss för att David och hans kollegor skulle få äran att ta med oss även dag 4. Denna gången till North Seymor där min mor hade hört (av David såklart) att där fanns mängder med ”blå-fotade Boobies” (ja, det blev en direkt översättning från engelska, har ingen aning om vad de heter egentligen).
 
Blåfoten
 
Och glad blev hon för det kryllade av både dem, stora som små. Här låg hanarna och skyddade ägg och småfåglar medans som guiden uttryckte det ”honan var ute och fiskade eller vilade eller vad hon just då kände för”. Underbart.
 
En stackare som inte riktigt lyckades "blåsa upp sig" lika mycket som många andra...
 
Det kryllade även av vad de här kallar för ”Frigatebird” som är så där roliga att hanen blåser upp en stor röd säck på maken för att imponera på kvinnan och hon väljer sedan lämplig partner, ytterligare ett fantastiskt system som borde utvecklas mer hemma… Nu bär det av till nästa ö, se om den är nåt att hänga i julgranen då ;)
 
 
 
 
Godnatt.....
 
Kommentarer (1)

Puerta Ayora

Publicerad 2012-09-01 05:53:30 i Allmänt,

Efter diverse år av lite ångest, mycket längtar och ännu mer tjatande är jag (ja okej, vi) äntligen här. Galapagos. Tror inte att det kan sägas för många gånger, THE Galapagos, det där stället som inte är likt något annat ställe, det är här jag (vi) är!! Efter extremt svettande i Miami i 1.5 dygn är vi äntligen här!!


 
Ett svettigt Miami Beach
 
Efter ett snabbbesök i Guayaquil, Ecuador som inte alls hann utforskas så mycket tog vi planet över havet och landade på Baltra. Första anblicken var inte alls så där upphetsande som jag trott. Jag hade väntat mig öändliga vyer med underbar natur, kanske en himla massa fåglar som flög i kapp med planet visslandes på nån trevlig melodi ungefär som i Disneyfilmerna. Okej kanske inte riktigt, men ni förstår pöängen?. Istället var det grått, trist, nedskräpat och väldigt väldigt tråkigt. Det var inte riktigt det man tänkt att man betalat en himla massa pengar för att se. När sedan den sydamerikanska sidan kommer in i det hela med baggagelastning på taket på båten (spänna fast väskorna - varför? De låg ju jättebra däruppe) på vägen mot ön Santa Cruz och med kommunala bussar som vägrade köra innan de var fullproppade kom det en liten liten liiiiten tanke flygandes att "varför älskar jag detta så mycket?"
 
Men så fort båten lagt till på Santa Cruz och börjat den ca 20-30minuter långa färden genom regnskogliknande tropiska skogar uppe i höglandet kommer jag återigen ihåg precis varför jag älskar det här och när bussen kör förbi de där "inte så fashionabla husen" bland bananplantaget kan jag inte ens förstå att jag tvivlade! Bussen tar oss ner till Puerta Ayora där vi ska bo på Hotel Espanya de kommande dagarna. Syster och bror blir tilldelade vad som säkert är det enda rummet utan fönster och far blir genast upprörd och kräver rumsbyte. Syskonen är mer skeptiska, i deras rum fungerar nämligen Wi-Fi vilket inte är fallet i faderns rum (jovisst slutade första kvällen med att han satt nere i deras fönsterlösa rum i nån timme).
 
I alla fall. Med lite mulet väder (dock fortsatt varmt varmt) spenderades första dagen med ett besök på Charles Darwin centrat. Ett litet centra som man nog målat upp mycket som Galapagos ansikte på något sätt, det var här man skulle se lite vad det hela handlade om. Icke sa nicke. Ett litet hus med information, utblommade kaktusar var tyvärr inte så mycket som imponerade. Däremot alla dessa sköldpaddor i hundratal gjorde det hela värt det. Även om jag fortfarande inte riktigt vet om jag tycker de är otroligt söta eller otroligt obehagliga. Tyvärr kunde ju inte den stackars ensamma George vänta på mitt peptalk när jag skulle få honom att avla sig lite utan han begav sig vidare från jordelivet bara 2 månader innan jag kom... man kan ju tycka att hade han levt i över 100år kunde han gott levt 2 månader till. Men han var väl trött på alla dessa turister som kom och tittade på honom titt som tätt.
 
Inte alls Georges barn, han var ju inte så pilsk som de flesta vet...
 
 
En av George kompisar
 
 
En arg kompis? Kanske en ovän?
 
 
Denna stackaren sörjer nog George ser det ut som..
 
 

Talkin to me?



En klassisk böghög?

 
 
Otränad och stolt...
 
 
Pittögd javisst...
 

Förövrigt har vi inte hunnit se så mycket mer. Puerto Ayora har en strandpromenad med restauranger som faktiskt nog är betydligt mysigare än vad jag väntat mig. För att inte tala om middagen bestående av grillad tonfisk och räkor som var SUPERB! underbar helt enkelt. Men eftersom jag är en lugn och sansad person som inte alls kräver så mycket stimuli när jag är utomlands blev det sedan en mycket stillsam kväll på hotellet (i rummet med fönster till att börja med) med Sverige frågesport där syskonen kom på en hedersvärd andra plats!!

Tyvärr är jetlagen fortfarande inte helt hundra så nu blir det godnatt och på återseende...


Oj just det... tydligen är min sambo nominerad till årets eldssjäl i friskis och svettis tidningen. Bla Babben Larsson tävlar om samma pris, det säger väl allt. Hur som helst är jag en mycket stolt flickvän (såklart, har jag nånsin varit annat än stolt över min sambo?) och skulle vilja framhäva hur min sambo beskriver sig själv med tre ord:träningsgalen, datanörd och noggrann. För att citera min moder: "Noggrann?? Fråga honom om han tycker det gäller allt. Städning t.ex...."
Kommentarer (1)

Just det, jag har en blogg...

Publicerad 2012-08-22 14:47:08 i Allmänt,

... tänk att det hade jag lagt på nåt bra ställe långt bak i huvudet. Just mellan alla andra bra saker jag råkat glömma eller lagt så där långt bak på ett så alldeles utomordentligt bra ställe, ni vet ett sånt bra ställe som man aldrig kommer glömma men som man likväl aldrig kommer ihåg. Ungefär där ligger min blogg just nu.
 
MEN nu tänkte jag att ta mig katten om jag inte skulle ta tag i detta på riktigt, just nu mitt mellan "alla" mina semestrar. Tanken med bloggen var ju egentligen att alla som ville skulle kunna följa mig och Jacob på vår resa långt långt bort. Det gick bra med den tanken. Tur fajsbok finns.
 
För att få lite inspiration till det här med bloggskrivande satte jag mig ner och började läsa en massa andra sköna bönors bloggar. Det gick sådär. Himla massa om barn, kläder, dyra kläder, ännu dyrare kläder och de dyraste väskor och skor man kan tänka sig. Kände att jag inte riktigt kunde hänga med i den bloggvärlden riktigt.
 
Sen läste jag Dittes blogg. Utgång, fotboll, mer fotboll, curling, lite idrottsskador och tänke.. nä det kanske inte är sådär fel med bloggande ändå. Så banne mig att jag också ska kunna. Jag ska börja.... imorgon..... eller någon annan dag när jag faktiskt har något vettigt att säga. Förhoppningsvis snart. Håll era ögon öppna!
 
Ciao....................................
Kommentarer (0)

2 x 25

Publicerad 2011-08-28 14:53:37 i Allmänt,

Igår var det HBK-dagen. Något som antagligen anordnats 1ggn/år de senaste x antal åren, men som jag aldrig varit med på förrän igår. Oldgirls skulle spela match. 11.30. Oldgirls... det tål att upprepas... oldgirls. Det var en sisådär 15 "oldgirls" som dök upp. Ett lag bestående av gamlingar 1982,1983,1984 och någon stackare född ca 1986(??) mot 1987:or... och yngre. Oldgirls. 2x25 minuter på sjumanna plan (vilket innebär att vi "gamlingar" sprang ca 15 minuter och levde de resterande 35 på ren och skär "rutin"). Det hanns med att göra en ungefär 15 mål (kan ha väldigt väldigt fel men jag tror matchen slutade ca 12-3, till de mer rutinerade) och det innebar även en stukad fot och ett smärtande knä, men halleluja vad kul det var. TACK Anders Ljung, vad vore fotbollen utan dig??!!

Idag är det kanske inte fullt lika roligt att halta runder här hemma, men det var absolut värt det!
Fotboll med mina oldgirls..... det blir inte bättre än så!!! Så nu väntar ett år med velande, önskande och fantiserande om hur vi alla hittar ett div. 4 lag till nästa år så vi alla kan återförenas och spela lite till. Önsketänkande.


Igår hade dessutom herr Gudiol fest. Herr Gudiol skulle själv hålla i denna fest. Han skulle städa, hade själv bestämt att han skulle göra Tacopaj och vi skulle äta kräftor (okej kräftorna var kanske mitt krav, tyckte inte vädret passade sig för att grilla). På fredagskvällen spelade Herr Gudiol dock match, och som min kära moder uttryckte det, han "blev så!! sjuk" och det där med matlagning, storstädning stod helt plötsligt långt ner på listan. Dammsög gjorde han (all heder till honom) och skruvade ihop ett bord. Men likväl stod jag där (lite frivilligt kanske, men vem vill ha mat kryddad med snor?) och gjorde pajer och sallad till döds.

Vilket utsöööökt för tankarna till en händelse för några år sedan. Den gången jag hade rensat rabatter, klippt ner blommor etc 2 dagar i rad, och de som har trädgård kan säkert hålla med om att detta allt för oftast innebär ömmande knän och rygg och nästan träningsvärk i axelparti och armar. Herr Gudiol skulle endast klippa gräset. Det var hans uppgift (en rätt lätt uppgift kan tyckas, men vår gräsklippare var rätt gammal och "oslipad" på den tiden och eftersom Jacob ansåg att detta absolut inte var något problem utan något som snarare endast gav "bra träning" och att vi därför inte skulle köpa någon ny gräsklippare var denna uppgift alltid lagd på honom.) Hans flickvän tyckte dock att han kunde vänta tills morgondagen för tunnan för trädgårdsavfall var ju full och skulle tömmas morgonen efter. Så om han bara kunde vänta tills imorgon??!! Absolut tyckte herr Gudiol, det var ju inga bekymmer. Så han travade istället iväg till sin fotbollsträning, passade på att bryta handen och lämnade ett 6 timmar långt gräsklipparmaraton till sin redan uttröttade sambo dagen efter. Jag kan svära på att han egentligen satt där inne och tittade ut genom fönstret och hånskrattade åt sin sambo... det var ju "trots allt mitt eget fel eftersom han inte hade fått klippa gräset dagen innan"....

Åter till gårdagen. Får ju ge Jacob en liten liten eloge. Det var ju inte så att han absolut inte gjorde nånting!!! Självklart stod han ju för musiken!

Dagens stora överraskning stod dock mamma Wallin den yngre för. TACK för alla dessa minnen. RnB har aldrig varit bättre än när du är med :)

Nu vet nog de flesta också att det dessutom är så att det är mindre än 1(!!!) vecka kvar. *pust*. Idag bjuder därför dagen på massa matrester, massa massa godis, fixa foto till Jacobs morbror och sen börjar packandet tjihoo!!

Men först ännu mer fotboll fotboll fotboll...... HIF-Örebro, United-Arsenal och sen den efterlängtande premiären av La liga. Real Madrid. Ännu mer önsketänkande.....
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Jenny Hagbo

För det mesta glad sjuksköterska i sina allra bästa år. Boendes i Helsingborg mest för att min fotbollsspelande sambo gärna vill bo kvar här. Hoppas dock nångång på att han tar sitt förnuft till fånga och att vi då flyr långt, långt bort från verkligheten till något varmt och skönt land...

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela